Blogg

Ett torn i 60-talets anda

Posted on

kaknastornet_slide2

Man behöver läsa på lite om sextiotalet för att verkligen förstå hur enastående Kaknästornet är. Sverige var ett av de få länderna i Västeuropa som lyckats hålla sig neutralt under Andra Världskriget. Sveriges industrier hade inte blivit sönderbombade; under femtiotalet drog de in pengar till den välfärdsstat som höll på att utvecklas.

60-talet var en period fylld av hopp, förväntan och beslutsamhet – aldrig mera krig! Svenskarna fick television, svart-vitt, och Stockholm fick en tunnelbana. Allting nytt planerades in i minsta detalj. Man försökte integrera teknik och konst. I tunnelbanan finns fina exempel på detta, exempelvis på Östermalmstorg. Inom teknik och litteratur funderade man över år 2000, rymdåldern. Harry Martinsson skrev Aniara och Jetsons var ett populärt TV program.

Förväntningarna inför det ännu ganska fjärran milleniet verkar nästan barnsliga idag. Man såg fram mot robotar som gjorde allt tråkigt arbete. Datorer fanns, men inga persondatorer och ingen förutsåg den digitala värld vi lever i idag. Ingen anade verkan av Internet.

Men framför allt präglades sextiotalet en välvilja som var unik. De nya nationer som uppstod i och med kolonialismens fall fick mycket stöd. Förenta Nationerna, särskilt under svensken Dag Hammarskjöld, började man se som en fredlig världsregering. Man var genuint chockad när det blev känt att Beatles rökt marijuana.

Det var i den andan som Kaknästornet kom till. Man använde tidens mest avancerade teknik i allt, även i gjutningen av tornskaftet. Och sextiotalet gör sig påmint i de numera svaga, nästan utplånade relieferna i betongytan. De föreställer olika sorters testsignaler man använde i analog television.

Det var meningen redan från början att detta torn inte bara skulle vara ett länktorn för telekommunikation utan också en plats dit svenskarna kunde åka upp till toppen i en ultrasnabb hiss och betrakta sin vackra huvudstad från alla tänkbara vinklar. Där skulle finnas en restaurang och ett café och en bar där man kunde avnjuta god mat omgiven av naturlig skönhet och det underbara lugn man känner här uppe bland molnen.

Tekniken hade naturligtvis sin givna plats. Men det hade konsten också. I butiken i bottenvåningen smyckas väggarna med konstnären Väggarna i bottenvåningens butik är utsmyckade med konstnären Walter Bengtssons konstverk ”Spelrum Futurum” gjutet i emaljerad koppar.

Walter Bengtsson är en av de fyra stora männen bakom Kaknästornet. De andra tre, arkitekterna Hans Borgström och Bengt Lindroos, och den berömde brobyggaren, Sven-Olof Asplund.